Övraby kyrka

Övraby kyrka.

Bild 1 Exteriör Övraby kyrka ligger någon mil nordost om Ystad. Det är en gammal medeltidskyrka från 1100-talet med den klassiska formen av absid, kor långhus. Tornet och vapenhuset har tillkommit under 1400-talet.

Bild 2 Absiden Övraby kyrka har förnämliga kalkmålningar i koret som daterar sig från slutet av 1100-talet. Kalkmålningarna har en serie med motiv som finns i ett stort antal kyrkor i både Skåne och i Danmark under den romanska tiden (1050- 1250). Motivet går under beteckningen Majestas Domini eller Herren i Majestät. Bildens bibliska förankring finns i Jesaja 6 i den syn profeten hade i samband med sin kallelse. I det sjätte kapitlet finns också Sanctus - d.v.s. den lovsång som sjungs i samband med nattvarden. Därmed får bilden också sin liturgiska förankring i medeltidens fromhetsliv. En annan förankring i bibeln finns i Uppenbarelsebokens 4 kapitel där Johannes såg en syn.

Bild 3 Majestas Domini Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge, som var som smaragd. Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder med kransar av guld på huvuden. ...
Mitt för tronen var fyra varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar och de hade fullt med ögon utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:
Helig, Helig, helig är Herren Gud ,
allhärskaren, han som var och som är
och som kommer.
Uppenbarelseboken 4:2-8

Bild 4 Matteus och Markus

Bild 5 Johannes och Lukas
De fyra väsenden som Johannes beskriver i sin syn - lejonet, tjuren, människan och örnen kom tidigt att förknippas med de fyra evangelisterna. Vi möter detta antytt hos kyrkofadern Ireneus på 150-talet. I slutet av tvåhundratalet skrev biskopen Victorinus (död 302) en utläggning av uppenbarelseboken. Victorinus tolkar de fyra väsenden på följande sätt:
Lejonet betecknar Markus, hos vilken hörs rösten av ett lejon som ropar i öknen.
Människan betecknar Matteus, som inleder sitt evangelium med Jesu släkttavla från Abraham till David och vidare till Josef som var trolovad med Maria och genom vilken Jesus blev människa.
Den unga tjuren betecknar Lukas som börjar med att berätta om Zacharias offer och det han offrade var en ung tjur.
Örnen betecknar Johannes som lik en örn lyfter anden mot högre höjder ("I begynnelsen var Ordet och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud")
En egenhet är att evangelistsymbolerna har har vardera sex vingar. Det är ju en trohet mot bibeltexten men trots detta ganska ovanligt. Det förekommer dock i Vä kyrka, vilket Yrlid tolkar som att Övraby kyrka har ett samband med Vä.
I konsten möter man evangelisternas symboler i Ravennas mosaiker på 500-talet. De förekommer flitigt i evangeliariernas illustrationer från 800-talet och fram till mitten av 1200- talet. Under 16- och 1700-talen används de ofta som dekorationer för predikstolarna.

Bild 6 Matteus I konstlitteraturen används ofta beteckningen ängel för Matteus. Det är lättförklarligt att en man med vingar kallas ängel, men detta är helt emot vad Matteus står för. Om vi går till den grekiska grundtexten så används "anthropos" inte "angelus" om det väsen som står kring tronen.
För kyrkofäderna var det själva innebörden i Matteussymbolen att den pekar på att Jesus blev sann människa när han föddes av David hus och släkt - manifesterad i den släkttavla som inleder Matteus evangelium. I trohet mot traditionen och symbolens djupaste mening bör vi alltså använda beteckningen människa.

Bild 7 Helgon vänster Till bilden av Majestas Domini hör en rad av personer som i de flesta fall är placerade under själva huvudmotivet. På vänster sida ser vi Maria, Jesu moder, Johannes, den lärjunge Jesus älskade och apostlafurstarna Petrus och Paulus

Bild 8 Helgon höger sida På den vänstra sidan fortsätter det med en rad på fyra personer. Dessa har tolkats som Ambrosius, Laurentius,Vincentius eller Stefan och Augustinus (Yrlid) Enligt en annan tolkning kan det vara två biskopshelgon som flankerar Petrus och Paulus (Kaspersen)

Bild 9
Helgon höger sida, detalj En detalj från helgonraden med personerna 1 och två Lägg märke till händerna. Person två håller sin högra hand på samma sätt som Kristus även om den hålles horisontellt. Handställningen kallas Benedicitio Latina. Han välsignar alltså person nummer ett. Person nummer ett håller händerna uppåt - inte avvärjande utan i andaktsfull underkastelse. Han tar alltså emot välsignelsen från person två. I bilden ovan kan vi se att även person tre och fyra håller en hand upplyft med handflatan utåt vilket är den antika Acclamatio som står för lyhördhet och acceptans.
Den intressanta frågan om detta är en traditionell uppställning av ett antal helgon och där målaren har placerat in dem i en scen eller har han haft en bestämd situtation i tankarna.

Bild 10 Bård detalj En egenhet i Övraby är att målningen är omgärdad av en dubbelyxbård med medaljonger (Se bild 3). Det finns 12 medaljonger. Här visas en sådan medaljong.

Litteratur:
Ahlstedt Yrlid, Inger, Och i hopp om det eviga livet. Studier i Skånes romanska muralmåleri. Lund 1976
Ahlstedt Yrlid, Inger, En sen efterkommer. Övraby kyrka. I Danske kalkmalerier. Senromansk tid 1175-1275. Red Haastrup, Ulla och Egevang, Robert. Köpenhamn 1987
Banning, Knud, Kalkmalerierne i Skånes, Hallands og Blekinges kirker 1100-1600. Köpenhamn 1985
Fernlund, Siegrun, Kyrkor i Skåne. En kulturhistoria. Lund 1980.
Gottfriedsen Lise, Fredriksen Hans Jörgen , Troens billeder. Romansk kunst i Danmark. Herning 1993
Kaspersen, Søren, Majestas Domini - Regnum et Sacerdotium II. Das Leben des Motivs in Skandinavien während der Kirchenkämpfe unter besonderer Berücksichtigung Dänemarks im 12. Jahrhundert. Hafnia, 10, 1985.
von Keller, Hilgart, Reclams Lexicon der Heiligen und der biblischen Gestalten. Stuttgart 1979.
Nancke-Krogh, Sören, Stenbilleder i danske kirker. Köpenhamn 1995.
Text och bild Lars-Olof Albertson
Skapad 2000-07-20

Bild 1 Exteriör	Övraby kyrka ligger någon mil nordost om Ystad. Det är en gammal medeltidskyrka från 1100-talet med den klassiska formen av absid, kor långhus. Tornet och vapenhuset har tillkommit under 1400-talet.
Bild 2 Absiden	Övraby kyrka har förnämliga kalkmålningar i koret som daterar sig från slutet av 1100-talet. Kalkmålningarna har en serie med motiv som finns i ett stort antal kyrkor i både Skåne och i Danmark under den romanska tiden (1050- 1250). Motivet går under beteckningen Majestas Domini eller Herren i Majestät. Bildens bibliska förankring finns i Jesaja 6 i den syn profeten hade i samband med sin kallelse. I det sjätte kapitlet finns också Sanctus - d.v.s. den lovsång som sjungs i samband med nattvarden. Därmed får bilden också sin liturgiska förankring i medeltidens fromhetsliv. En annan förankring i bibeln finns i Uppenbarelsebokens 4 kapitel där Johannes såg en syn.
Bild 3 Majestas Domini	Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge, som var som smaragd. Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder med kransar av guld på huvuden. ... Mitt för tronen var fyra varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar och de hade fullt med ögon utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt: Helig, Helig, helig är Herren Gud , allhärskaren, han som var och som är och som kommer. Uppenbarelseboken 4:2-8
Bild 4 Matteus och Markus Bild 5 Johannes och Lukas	De fyra väsenden som Johannes beskriver i sin syn - lejonet, tjuren, människan och örnen kom tidigt att förknippas med de fyra evangelisterna. Vi möter detta antytt hos kyrkofadern Ireneus på 150-talet. I slutet av tvåhundratalet skrev biskopen Victorinus (död 302) en utläggning av uppenbarelseboken. Victorinus tolkar de fyra väsenden på följande sätt: Lejonet betecknar Markus, hos vilken hörs rösten av ett lejon som ropar i öknen. Människan betecknar Matteus, som inleder sitt evangelium med Jesu släkttavla från Abraham till David och vidare till Josef som var trolovad med Maria och genom vilken Jesus blev människa. Den unga tjuren betecknar Lukas som börjar med att berätta om Zacharias offer och det han offrade var en ung tjur. Örnen betecknar Johannes som lik en örn lyfter anden mot högre höjder ("I begynnelsen var Ordet och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud") En egenhet är att evangelistsymbolerna har har vardera sex vingar. Det är ju en trohet mot bibeltexten men trots detta ganska ovanligt. Det förekommer dock i Vä kyrka, vilket Yrlid tolkar som att Övraby kyrka har ett samband med Vä. I konsten möter man evangelisternas symboler i Ravennas mosaiker på 500-talet. De förekommer flitigt i evangeliariernas illustrationer från 800-talet och fram till mitten av 1200- talet. Under 16- och 1700-talen används de ofta som dekorationer för predikstolarna.
Bild 6 Matteus	I konstlitteraturen används ofta beteckningen ängel för Matteus. Det är lättförklarligt att en man med vingar kallas ängel, men detta är helt emot vad Matteus står för. Om vi går till den grekiska grundtexten så används "anthropos" inte "angelus" om det väsen som står kring tronen. För kyrkofäderna var det själva innebörden i Matteussymbolen att den pekar på att Jesus blev sann människa när han föddes av David hus och släkt - manifesterad i den släkttavla som inleder Matteus evangelium. I trohet mot traditionen och symbolens djupaste mening bör vi alltså använda beteckningen människa.
Bild 7 Helgon vänster	Till bilden av Majestas Domini hör en rad av personer som i de flesta fall är placerade under själva huvudmotivet. På vänster sida ser vi Maria, Jesu moder, Johannes, den lärjunge Jesus älskade och apostlafurstarna Petrus och Paulus
Bild 8 Helgon höger sida	På den vänstra sidan fortsätter det med en rad på fyra personer. Dessa har tolkats som Ambrosius, Laurentius,Vincentius eller Stefan och Augustinus (Yrlid) Enligt en annan tolkning kan det vara två biskopshelgon som flankerar Petrus och Paulus (Kaspersen)
Bild 9 Helgon höger sida, detalj	En detalj från helgonraden med personerna 1 och två Lägg märke till händerna. Person två håller sin högra hand på samma sätt som Kristus även om den hålles horisontellt. Handställningen kallas Benedicitio Latina. Han välsignar alltså person nummer ett. Person nummer ett håller händerna uppåt - inte avvärjande utan i andaktsfull underkastelse. Han tar alltså emot välsignelsen från person två. I bilden ovan kan vi se att även person tre och fyra håller en hand upplyft med handflatan utåt vilket är den antika Acclamatio som står för lyhördhet och acceptans. Den intressanta frågan om detta är en traditionell uppställning av ett antal helgon och där målaren har placerat in dem i en scen eller har han haft en bestämd situtation i tankarna.
Bild 10 Bård detalj	En egenhet i Övraby är att målningen är omgärdad av en dubbelyxbård med medaljonger (Se bild 3). Det finns 12 medaljonger. Här visas en sådan medaljong.