På korets vänstra vägg finns en mosaik som framställer två scener ur Abrahams liv. Den ena är när han får besök av Herren i skepnad av tre ynglingar, som han ber stanna så att han får undfägna dem. Han ber sin tjänare att gå ut till hjorden och skaffa en kalv och han ber Sara, sin hustru, att baka bröd. Bröden ligger på bordet och Abraham bär fram den tillredda kalven. En av männen säger till Abraham att när jag kommer tillbaka om ett år då skall Sara ha en son. Sara som själv var gammal stod i tältöppningen och log och tänkte "Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?"
Herren säger då till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? Finns det någonting som är omöjligt för Herren? Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då har Sara en son." (1 Mos 18)
Enligt traditionen skulle detta ha inträffat i Mamres lund vid Hebron. Trädet som de heliga männen hade suttit under blev under två- och trehundratalet ett omtyckt mål för pilgrimsresor. Som minne av resan och som en relik skar man en bit av trädet. Detta kan vi se genom att trädet har flera grenar avhuggna. Detta beror således inte på tidig beskärningsteknik utan på pilgrimerna. På femhunrdratalet var trädet helt borta på grund av pilgrimmernas hantering.Den andra scenen är när Abraham fått Guds befallning att lyda och offra sin egen son. I sista hand hejdas hans hand av en ängel och det blir i stället ett lamm som just fastnat i en törnbuske som offras. I den tidiga katolska kyrkan tolkades dessa händelser som en förebild för nattvarden som är ett upprepande av Kristi offer på korset. Bröden på bordet har utformats som nattvardsbröd med kors.
