Lars Tynell, Skånes medeltida dopfuntar, 1913

Sid 1-2

Ett öfverraskande stort antal skånska dopfuntar från medeltiden hafva i mer eller mindre fullständigt skick bevarats till vår tid. Omkring 300 äro af författaren kända, men det är antagligt att ännu någon kan finnas, som ej kommit till hans kännedom. I de fall, då författaren ej haft anledning att redan från början själf besöka en församling, har förfrågan ställts till pastor, huruvida någon dopfunt af här i fråga varande slag funnes inom församlingen. I flera fall, då svaret blef nekande, har det emellertid senare visat sig, att någonstädes i församlingen låg, okänd af pastor, en skål eller fot, som tillhört en gammal dopfunt. Så hafva under senaste tiden flera okända dopfuntar kommit i dagen. Hvad som ännu kan ligga bortglömdt ute i bygderna torde dock ej kunna förändra den föreliggande totalbilden.
          I de flesta fall har naturligtvis den dopfunt, som står i en kyrka eller ligger på en gård eller inmurad i en mur någonstädes i församlingen, från början tillhört församlingens kyrka. Stundom kan det likväl med visshet påvisas, att den kommit från annan kyrka; den har då i regel här upptagits på det ställe, dit den ursprungligen hört, och hänvisning dit gjorts under den kyrka, där den för närvarande står.
          Genarpsfunten utgör i detta afseende ett undantag. Den har sedan århundraden tillhört Genarp, och den kyrka, som den ursprungligen tillhörde, har i lika många århundraden varit så godt som försvunnen. Den dopfunt, som i Statens Historiska Museum varit betecknad med namnet Åsum, har upptagits i Gärds härad under namnet "Okänd kyrka", då det med en till visshet gränsande sannolikhet kan sägas, att den aldrig tillhört Åsum, och då denna församling har kvar sin ungefär samtidiga dopfunt. Starka skäl synas tala för att vi här hafva Vä kyrkas förlorade dopfunt. Ibland har det varit nödvändigt, att anföra ett par dopfuntar under samma kyrkas namn. De hafva då betecknats genom siffrorna I och II, utan att därmed i hvarje särskilt fall uttalats någon mening om dopfuntarnas inbördes ålder. Hvad angår Lund, var till för några år sedan endast en dopfunt känd, "Lunds domkyrka I", den i domkyrkans krypta befintliga. Ett sedermera i närheten af domkyrkan funnet fragment af en dopfunt, som ansågs hafva tillhört domkyrkan, kallas "Lunds domkyrka II". Då sedan äfven andra dopfuntar, hela eller i fragment, framkommo, hvilka tydligen ej tillhört domkyrkan, gällde det att för dem finna lämpliga beteckningar, som i regel angifva de kyrkor, i hvilkas närhet de funnits och som de kunna antagas hafva tillhört. Ett särskilt förhållande äger rum med den dopfunt som betecknats med "Lund, Tomegatan". Det är troligt, att denna ej är från Lund; visserligen har den nuvarande ägaren uppgifvit, att hans fader för många år sedan inköpt den vid en auktion på sandsten från Lunds domkyrka. Mot denna utsaga står emellertid dels en annan från den person, som under den tid domkyrkan reparerades, ombesörjde fördelningen af de till försäljning af sedda sandstenspartierna, att någon dopfunt ej ingick i de försålda partierna, dels den omständigheten att den ej omnämnts af Brunius i hans anteckningar. Möjligt är, att den kan härröra från någon af de landtkyrkor, som den första ägaren restaurerat eller ombyggt, men då ingen ledning i detta fall finnes, har den nämnts efter den gata i Lund, där den sedan långa tider stått och ännu står som blomkruka i en trädgård.
          I den föreliggande delen af arbetet framlägges materialet på ett mera katalogartadt sätt samt i bokstafsordning under de olika häraderna. Samtliga kyrkor äro upptagna, äfven sådana, där numera ingen dopfunt finnes. Äfven numera försvunna kyrkor äro upptagna, såvida en eller annan anledning funnits därtill.
          Då emellertid en mängd dopfuntar mycket snart visa sig stå i nära släktskap med andra, antingen därför att de utgått från samma stenhuggareverkstad eller därför att en stenhuggare rönt påverkan af den andres arbete, eller också därför att båda stått under inflytande från samma håll, torde det vara önskvärdt, att en kort öfversikt öfver och en gruppering af funtarna först lämnas, för så vidt dessa visa någon mera påfallande likhet med hvarandra till skillnad från de öfriga. Därigenom vinnes också, att en del upprepningar kunna undvikas vid beskrifningen af de särskilda dopfuntarna. Tydligtvis hafva likväl åtskilliga dopfuntar ej några mera påtagliga släktskapsdrag gemensamma med andra. Dessa äro då ej medtagna i den förberedande grupperingen. Undantagsvis förekommer det, att en dopfunt, som med afseende på orneringen måste hänföras till en grupp, likväl på grund af formen nämnes i sammanhang med en annan. Då så skett, har det emellertid särskildt anmärkts på vederbörligt ställe.

Inskannat av Lars-Olof Albertson 2006