Kalkmålningar i Vä kyrka

Vä kyrka strax söder om Kristianstad i Skåne och tillhör de äldsta kyrkorna i Lunds stift. Man har funnit en bit pergament i altaret med årtalet 1121 och det är troligt att det är årtalet för invigningen av kyrkan. Donator och byggherre var den danske kungen (Skåne tillhörde vid denna tid Danmark). Någon gång på 1160-talet överlämnades kyrkan till premonstratenserorden, som anlade ett kloster i anslutning till kyrkan. Finansiär av klostret var Valdemar I och hans hustru Sofia. Klostret upphörde redan 1241 och verksamheten flyttades över till Bäckaskogs kloster.
Vä kyrka är känt för de förnäma romanska kalkmålningarna i absiden och koret. Unik är också den profilerade tribunbågen - d v s bågen mellan absiden och koret som anses ha viss anknytning till stenarbeten som gjordes vid Lunds Domkyrka under 1100-talets första hälft.
Målningarna har Inger Yrlid i sin doktorsavhandling 1976 daterat till slutet av 1130-talet. Sören Kaspersen daterar dem till början av 1120-talet men håller även öppet för en datering så sent som 1157 och skulle då kunna knytas till Valdemars I:s giftermål med Sofia.
Motivet på målningarna i absidens hjälmvalv brukar kallas Majestas Domini och har sina rötter i den vision profeten Hesekiel hade i samband med sin kallelse (kap 1) samt i tronvisonen i Johannes uppenbarelse kap 4. Jämför även Övraby kyrka
Motivet utvecklades under 800-talet främst inom bokkonsten. Framför allt i evageliarerna, d v s handskrivna böcker på pergament som innehåller de fyra evangelierna, förekommer motivet men också i andra böcker som psalterier eller bestiarier. Det förekommer också över ingången till romanska kyrkor (i tympanon). t ex på St Trophpine i Arles i Sydfrankrike. Motivets utformning när det förekommer i absidens hjälmvalv utformas det på ett sätt så att det passas in i det utrymme som står till buds. Motivet finns i en några kyrkor på kontineten men ingenstans är det så vanligt som i Skåne och på Själland. Den danske kalkmalingsregistranten har registrerat 42 kyrkor i Skåne som har eller har haft en Majestas Dominibild i absiden (en del av dessa kyrkor revs under 1800-talet).
I Vä ser vi Kristus sittande på en regnbåge, en symbol för himlen, med fötterna på en annan båge som representerar jorden. (Jes. 66 v 1 "Himlen är min tron och jorden är min fotapall") I vänstra handen håller han en bok - livet bok - och den högra handen är lyft med en välsignande gest. En flik av hans mantel blåser ut åt hans högra sida. På hans högra axel ligger en clavi - ett band som under antiken betecknande värdighet och makt och bars av senatorerna. Han är omgiven av en ovalformad ram sk mandorla (eg. mandel från italenska). Utanför honom på hans högra sida syns två väsen - en bevingad människa och ett bevingat lejon och på hans vänstra sida en örn och en tjur. De är både de väsen som enligt uppenbarelseboken omgav Kristus och symboler för de fyra evangelisterna nämligen människan - Matteus, lejonet - Markus, örnen - Johannes och Tjuren - Lukas. Denna tolkning med en sammankoppling av de fyra väsenden och evangelisterna gjordes i slutet av 100-talet av Ireneus som var biskop i Lyon i Frankrike och räknas som en av de främsta kyrkofäderna. I andra kyrkor kan Maria och Johannes finnas på var sin sida om Kristus liksom ärkeänglarna Mikael och Gabriel. Hela bakgrunden är målad blå och symboliserar himlen.
Nedanför hjälmvalvet i höjd med fönstren finns en rad med helgon eller möjligen apostlar. Tyvärr har dessa blivit skadade när man senare under mdeletiden har tagit upp ytterliggare två fönster i absiden.
Koret har ett tunnvalv. I detta finns 24 runda medaljonger. Varje medaljong innehåller en eller två personer (änglar, martyrer och profeter) som håller en textremsa med var sin del av hymnen "Te Deum"
Till höger och vänster om tribunbågen finns på vardera sidan två figurer Till höger en mansperson som bär fram en modell av en kyrka och på vänster sida en kvinna som håller ett skrin. Mannen bär fram själva kyrkobyggnaden och kvinnan pengarna för att hålla igång verksamheten vid kyrkan. Dessa kallas för stiftare. I det här fallet är det danske drottningen och kungen.
På korets västvägg finns en bild av apostlakollegiet.
Målningarna i Vä togs fram vid en restaurering 1963-66 av konservator Våga Lindell-Andersson.
Litteratur
Yrlid, Inger; I hopp om det eviga livet. Studier i Skånes romanska muralmåleri 1976
Sören Kasparsen, Artiklar i Danske Kalkmalerier, Romansk tid 1080-1175
Sören Kasparsen, Majestas Domini - Regnum et Sacerdotium (I): Zu Entstehung und Leben des Motivs bis zum Investiturstreit & (II): Das Leben des Motivs in
Skandinavien während der Kirchenkämpfe unter besonderer Berücksichtigung
Dänemarks im 12. Jahrhundert (1)',, Hafnia , 8, 1981, 83- 146, & 10, 1985, 24-72,
Bilder
Bilder har tagits vid olika tidpunkter med olika belysning - blixt - fotolampor och naturligt ljus. En del har skannats från diabilder vilket inte ger den bästa kvaliteten.
Klicka på bilderna för en större version.

Vä kyrka har den klassiska utformningen för en romansk kyrka med absid, kor och skepp samt ett torn.

Absiden hade ursprungligen ett fönster. Senare har ytterligare två förnster tagits upp.

Det fanns säkerligen under medeltiden ett korskrank som skilde koret från skeppet. Gudstjänstdeltagarna hade inte tillträde till koret. Det var avsett för pästerna och deras medhjälpare när de celebrerade mässa.

Den mäktiga Majestas Domini fyllde en liturgisk funktion. I nattvardsmässan förenades den himmelska kyrkan symboliserad av Kristus tronande i absidens tak och den jordiska kyrkan representerad av i första hand den präst som förättade mässan men också övriga deltagare i mässan.

Detalbilden visar hur vackert den vita klädnaden (alban) ligger veckad över armen. Högra handen hålls upp med ett välsignande tecken med två fingrar uppsträckta. Den andra håller "livets bok" som vilar i knäet.

Symbolen för Matteus är en myckert vackert tecknad människa med sex vingar, vilket är mycket ovanligt. Det förekommer nästan aldrig i bolkillustrationerna men det finns i Övraby kyrka. Att Ireneus kopplade samman Matteus med Människan hänger samman med att Matteus evangelium inleds med Jesu släkttavla och därför betonar att Jesus var en sann människa.

Lejonet är symbolen för makt och styrka. Det är den kungliga symbolen. Att Markus förknippas med lejonet beror på att i första kapitel i Markus evangelium talas om "en ropandes röst i öknen" och detta var lejonet som ropade på natten i öknen.

Lukas förknippas med tjuren därför att Lukas evangelium första kapitel talas om att Zakarias, Johannes döparens far, offrade och tjuren var ett offerdjur.

Evangelisten Johannes förknippas med örnen. Men detta är först belagt från slutet av 200-talet då biskopen i Pettau, Viktorinus (d 303) skrev en kommentar till Johannes uppenbarelsbok där han förknippade Johannes med örnen som i tanken svingar sig upp mot högre höjder "I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud."

Fragment av den rad med helgon och änglar som på ömse sidor om fönstret

Detta är fragmenten av den donatorbild som finns på höger sida i koret. Vem det föreställer beror på när man förlägger tiden för målningarnas tillkomst.

Taket med Te Deum-framställningen på den södra sidan. De nedre rundlarna är svårt skadade, vilket är ganska vanligt när det gäller kalkmålningar i kyrkor. Temperaturväxlingarna på den södra sidan gör att färg och puts far illa.

På den norra sidan är bilderna mycket bättre bevarade

Detalj av Te Deum

Detalj av Te Deum

Detalj av Te Deum

Apostlakollegiet på korets västvägg.

På 1600-talet satte man in praktfulla predikstolar i kyrkorna. Ett mycket vanligt motiv var de fyra evangelisterna. Här är det evangelisten Lukas med sin symbol tjuren.

Predikstolen, evangelisten Johannes med örnen som symbol

Tillbaka till kyrkor
© Lars-Olof Albertson
reviderad 2002-10-03

	Vä kyrka har den klassiska utformningen för en romansk kyrka med absid, kor och skepp samt ett torn.
	Absiden hade ursprungligen ett fönster. Senare har ytterligare två förnster tagits upp.
	Det fanns säkerligen under medeltiden ett korskrank som skilde koret från skeppet. Gudstjänstdeltagarna hade inte tillträde till koret. Det var avsett för pästerna och deras medhjälpare när de celebrerade mässa.
	Den mäktiga Majestas Domini fyllde en liturgisk funktion. I nattvardsmässan förenades den himmelska kyrkan symboliserad av Kristus tronande i absidens tak och den jordiska kyrkan representerad av i första hand den präst som förättade mässan men också övriga deltagare i mässan.
	Detalbilden visar hur vackert den vita klädnaden (alban) ligger veckad över armen. Högra handen hålls upp med ett välsignande tecken med två fingrar uppsträckta. Den andra håller "livets bok" som vilar i knäet.
	Symbolen för Matteus är en myckert vackert tecknad människa med sex vingar, vilket är mycket ovanligt. Det förekommer nästan aldrig i bolkillustrationerna men det finns i Övraby kyrka. Att Ireneus kopplade samman Matteus med Människan hänger samman med att Matteus evangelium inleds med Jesu släkttavla och därför betonar att Jesus var en sann människa.
	Lejonet är symbolen för makt och styrka. Det är den kungliga symbolen. Att Markus förknippas med lejonet beror på att i första kapitel i Markus evangelium talas om "en ropandes röst i öknen" och detta var lejonet som ropade på natten i öknen.
	Lukas förknippas med tjuren därför att Lukas evangelium första kapitel talas om att Zakarias, Johannes döparens far, offrade och tjuren var ett offerdjur.
	Evangelisten Johannes förknippas med örnen. Men detta är först belagt från slutet av 200-talet då biskopen i Pettau, Viktorinus (d 303) skrev en kommentar till Johannes uppenbarelsbok där han förknippade Johannes med örnen som i tanken svingar sig upp mot högre höjder "I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud."
	Fragment av den rad med helgon och änglar som på ömse sidor om fönstret
	Detta är fragmenten av den donatorbild som finns på höger sida i koret. Vem det föreställer beror på när man förlägger tiden för målningarnas tillkomst.
	Taket med Te Deum-framställningen på den södra sidan. De nedre rundlarna är svårt skadade, vilket är ganska vanligt när det gäller kalkmålningar i kyrkor. Temperaturväxlingarna på den södra sidan gör att färg och puts far illa.
	På den norra sidan är bilderna mycket bättre bevarade
	Detalj av Te Deum
	Detalj av Te Deum
	Detalj av Te Deum
	Apostlakollegiet på korets västvägg.
	På 1600-talet satte man in praktfulla predikstolar i kyrkorna. Ett mycket vanligt motiv var de fyra evangelisterna. Här är det evangelisten Lukas med sin symbol tjuren.
	Predikstolen, evangelisten Johannes med örnen som symbol